Medmänniska!!

Jag känner mig berörd. När jag ser och märker något som andra kanske inte ser. När ett barn eller ungdom tror sig vara fel eller inte passa in.

Om den människan visste att det inte alls är fel. Bara helt fantastiskt unik. Fast han eller hon inte känt det själv. Eftersom sina egna inmatningar har satts sig så hårt.

Allt som andra sagt och man till slut trott på det.

När man tror att man är totalt helt värdelös eftersom skolan samhället säger att man ska vara på ett visst sätt.

Jag känner bara att jag ska ju absolut inte lägga mig i men jag måste få skriva av mig detta.

Jag nämner ju inte någon.

Men det kan vara en del i resan som leder den till den han hon är menad att vara.

Men det gör ont att se när man bara vill säga till den hur det verkligen verkligen är.

Det ändras ju inte direkt. Men när man till slut har gett upp hoppet på vuxna att ingen förstår ju mig i alla fall.

Fasiken vad missförstådd vad vissa är.........Jag ser det...jag hör det....märker det direkt.

Jag skryter inte men ibland behöver man ju någon att verkligen få prata av sig med.

Tänk vad det skulle kunna rädda någon genom att bara totalt bryta ihop i någons armar och säga vad som verkligen känns inuti.

Verkligen kan rädda någon som tror sig vara fel bara våga prata med någon om det som känns så inombords.

Att det finns ju alltid någon bara våga prata med någon kan rädda han hon.

Jag brukar säga det är bara känslor som vill UT. Som bara vill lättas på trycket.

Bara våga prata med någon om vad som känns kan rädda vem som helst!!!!!!!!