När vi frigör dåtiden

De gamla minnena som triggas när vi minst anar det.

Vi stöter på det.

På jobbet eller genom att någon träffar något som gör ont.

Vad gör vi?

Vi vill ju inte känna så.

Det känns ju inte rätt.

Jo det har träffat något som har hänt som vi inte tillåtet oss att frigöra.

Ja det låter enkelt.

Men vi behöver ta en pusselbit i taget till nutid.

För att tålamodet ska få bekräftelse att det är okej att vi behöver den takt vi är menade.

Med fullständig läkning med fullständig tillit till det naturliga.

Att ett stepp i taget i varje andetag till att få känna mer och mer kärlek.

Mer och mer flöde i livet.

Vi kanske ser det i familjen.

Eller du kanske har det i en vän.

Eller du kanske redan känner den.

Där du vaknat till din egen sanning i ditt hjärta.

Kram