Skuggornas tystnad!!

Vart än vi är så följer den oss hur mycket du än försöker fäkta. Fäkta med att gömma dig eller bara  vara tyst. Nemen inte ska väl jag ta plats eller är jag den som verkligen är så bra. Gamla program som man alltid har lyssnat på.

Gamla program som hindrat dig från att vara den du verkligen är. Gömma sig genom att ej våga vara den man är. Våga ställa sig upp och våga säga vad man tycker. Men det som hindrar en är: Vad ska folk tycka och tänka om mig eller är det hur det ska kännas för att stå för det man själv tycker. Sin egna inre upplevelse av hur det kan känna om någon inte tycker som jag. Eller alla skrattar.

Eller våga berätta något som verkligen känns som man skulle känna sig så mycket lättare efter att våga säga det, ja just det.

Lätta på bördan som öppnar sin inre värld till att våga mötas oavsätt vad som känns.

Sin egna skugga den man tror är fel eller kanske gjort fel. Tänk om du aldrig gjort fel.

Tänk om det är meningen att allt du gått igenom är meningen. För vad skulle du gjort då? När du stod där som liten och upplevde saker som du trodde var sanna för dig. Du hade ju inte kunnat gjort bättre. Det är dax att inse att du är fasiken helt rätt.

Är det dax då att starta något nytt nu. Våga gå förbi det du gjort till sant för att finna något annat?