Tro

Livet är alldeles för kort. För att starta någonstans genom sin tro på sig själv och på sin alldeles egna fantastiska förmåga. Tänk om alla skulle börja tänka gott om sig själva, ett liv av tacksamhet och kärlek. Börja bygga upp sig själv, att omge sig med folk som tycker om en och ger massa hopp och stöttning omkring sig. Hur skulle våran dag se ut då?

Jag gick i alla fall en utbildning i Linköpning för något år sedan. Jag skulle bli vikt coach och där möttes jag av, vad jag tyckte, en person med massa kunskaper. Jag ville lära mig allt jag skrev så pennan glödde, jag räckte upp handen kanske enligt henne för mycket. Kanske ville jag för mycket dag 2, så kände jag mig mer och mer osynlig. Jag kände mig t.o.m. ledsen där jag satt i skol bänken. Alla andra kände jag fick svara, hon delade ut belöningar till alla utom mig. Ja det var riktigt så jag kände och upplevde det, att jag blev nästan utmobbad i klassrummet. Jag har aldrig varit med om något sådant tidigare så det är lite klurigt att sätta ord på. Men jag blev tom och ledsen. I alla fall sista utbildningsdagen så hade vi personliga samtal och läraren sa till mig att: "Du ska inte vara här". Jag hade jobbat gratis i ett år för att gå denna utbildning så jag frågade naturligtvis "varför"? Jo de andra på kursen hade ju gått ner 20 kg och jag hade bara gått ner 8 kg så jag förstod att de hade kämpat oerhört så jag accepterade detta. Men sen sa hon "Maria en del kan inte bli flygvärdinnor och du kan inte bli coach". På vägen hem strömmade tårarna på mina kinder över de spökande orden som hon fint översatte i mitt sinne. Hon berättade för mig, en högt utbildad person med lång livserfarenhet, att jag inte kunde. Men tänkte jag, hur kan hon veta vad jag kan och inte kan.

Jo under utbildningens gång så fick man sätta in folk i olika ramar. Så här är den sortens folk och så vidare så jag antar att hon hade satt in mig i en ram att så här var hon och jag då. Jag slutade naturligtvis helt med att jobba med vikt, men min brinnande länktan att få jobba med folk och få stötta dom på alla plan satt djupt i mig. Min livsuppgift var ändå starkare än hennes ord, men jag skulle bli coach. Det kom en utbildning som jag sa att jag ska gå. Men människans ord satt så hårt i mig så jag var nästan grinfärdig när jag satt på utbildningen och sa till min lärare "att jag kommer försöka klara den här utbildningen". Bara jättehöga chefer och jag då. Vill ni veta? Jag klarade utbildningen gallant.

Vad vill jag säga om det här då? Jo tänk om ni möter någon som inte mår så bra och för över detta på er och ni tror på det. Ska man tillåta det? Men jag vill tacka denna människa för min upplevelse den har gjort mig stark tack tack tack. Man lär sig av alla personer som man möter........ Men hur vet man? Tron på sig själv och att kunna stötta sig själv är så viktigt det du gör för dig gör du för dina barn. Är du lycklig så sänder du ut lycka. Så vart börjar vi här och nu......................................