Uppvaknande

Detta uppvaknande som sker.

När ljuset uppenbarar sig på de undarhållna såren.

De såren som gömts undan i ett rum som man inte ens vågat öppnat. 

I ett begränsat sinne som hållt oss tillbaka.

Som sorgen av de såren av att totalt vara i ett svek eller ett självvärde som är i totalt mörker.

Där vi levat ett helt liv utanför oss.

Som vi vaknar upp i ett mörkt rum och tänder ljuset.

När vi märker att allt vi letat efter i andra finns inte där.

Allt vi någonsin trott är inte längre så.

Så sårbart.

Det lilla barnet i oss har pratat hela tiden.

Fylld av obesvarade frågor som väntar på att höra svar av den delen av oss som vi verkligen är.

Den delen av oss som är totalt hel och oförstörbar.

VI börjar med ett förtroende som kan byggas upp.

Ett steg i taget.

När vi möter med kärlek tålamod och låter oss omfamna allt som vårt lilla barn skrikigt efter.

Nu börjar vi om ALLT och låter oss vara ett med allt.

Leva ett liv som är menat för oss.

Ett liv som väntat på oss så länge.

Som änglarna försökt visa oss.

Och vi är på väg.

Med mötet med oss själva öppnar mötet med allt.

Kram