Vem är du egentligen!!

Det var en morgon för länge sedan!! mamma sa till mig var stolt för den du är!! Så säger jag till dig, du är ju helt fantastisk. Barnsbene lekte det fanns inga begränsningar. Trädens blad var pengar i totalt överflöd. Blommorna var så vackra de doftade så gott. Glassen smakade så mycket. I den åldern fanns inga begränsningar. Allt man sa i sin egna värld var sant. Sedan kom skolan. Jag säger inget är fel, men vill bara beskriva programmen som skapas. Fröken frågade något. Man tyckte ju att allt var så lätt i sin värld inga begränsningar. Tills hon frågade något och jag svarade på mitt sätt. Alla började skratta. Så kan man ju inte svara. Där kan en begränsning börja. Nästa gång kanske man inte vågar räcka upp handen, Tänk om jag svarar fel och alla börjar skratta.

Bedömningen och jämnförelserna börjar. Vilka fina kläder hon har. Kanske man är helt rätt om man köper sig sådana osv osv.

Sedan är vi stor vi bär på massa övertygelser som vi inte ens vet om eftersom de går av sig själv. Eftersom vi inte är medvetna om vad som pågår inombords egentligen.

Kanske någon säger något som gör ont. Varför? Men det gör ont eftersom jag har något inom mig som känns. Det kan bli konfliker på jobbet eftersom man tycker den där arbetskompisen är ju bara helt dum. Fast den har ju triggat i gång något i dig. Är den verkligen så dum? Eller är det något som den triggar fram något som behöver komma till ytan. Om ni två skulle prata så skulle du bli förvånad vad den människan tyckte. Eftersom den upplevde något helt annat. Vilka missförstånd när vi väl pratar om det.

Egentligen så är det bara en rad missförstånd för oftast så vill man ju ingen illa. Det är det lilla barnet inom en som vill komma till tals och känna sig älskad och värdefull.

Jag vet bara att någon behöver höra detta och när man läser orden så kan det skapas något värdefullt kram.